Snälla höst, försvinn inte ifrån mig i sådan hast. Du kan väl åtminstone stanna kvar på middag, så att jag hinner vänja mig vid tanken på att inte få se dig mer.

Eftersom jag älskar hösten så mycket går den därför väldigt fort. Det är i och för sig så med kärlek överlag, man hinner knappt älska förrän allting tar slut. För slut tar det förr eller senare, även om det inte alltid behöver innebära några drastiska förändringar i tillvaron.

Nu var det inte direkt om kärlek som jag skulle prata om, utan om hösten och vad som händer när tiden går fort - att man trots allt hinner med en del, mer än man tror. Speciellt inser man det när dagarna betraktas via ett kameraöga.

Under de senaste veckorna har jag traskat omkring under höstsol och sparkat sönder prydliga lövhögar som har sopats upp för att inte skräpa runt på gatorna. Inte för att jag tycker att de skräpar runt, stackars löv, de faller ju bara oskyldigt ner till marken innan de sedan dör.

Under en skrämmande allhelgonakväll tog Minna min Vampire Lounge-oskuld. Jag har aldrig varit på Vampire Lounge tidigare men hört mycket gott om drinkarna där. Ryktet sa att stället även har glassdrinkar vilket fick mig att tänka på drömgodis och sedan på sagan om Hans & Greta och deras traumatiska godisvärld i skogen.

På Vampire Lounge är drinkmenyn utformad som en bok som jag kunde inte sluta läsa i. Jag läste om vampyrer och Dracula och sanna skrönor som fick håren på mina armar att resa sig upp ur sina gravar. Sedan blev jag påmind om att jag satt på en bar och inte i min läshörna där hemma, så då lyfte jag på huvudet och återgick till världen.

En gruppbild för sakens skull. Jag till vänster och Minna till höger.

Buhu.

En annan dag tog jag och Susanne våra böcker, skrivdon, munnar och pratade om skapelsen. Alltså den kreativa skapelsen, som när man skapar något, typ en text eller kanske ett bakverk.

Eller tavlor. Jag fick sådan inspiration av vårt samtal att jag gick raka vägen hem, slängde fram dukarna, färgpaletten och målade i dagar och nätter. Den här tavlan har jag målat av från ett foto

- detta foto, som jag tog i somras när himlen var nådigt fluffig.

Sedan blev det en tavla på kosmos. Det kändes befriande men även mentalt uttömmande att måla. När jag var klar gick jag ut och tog en långpromenad, samlade ihop mitt huvud och återhämtade mig. Folk såg misstänksamt på mig där jag, likt ett skogsdjur som nyss kommit tillbaka till civilisationen, gick längs med vattnet med blicken i fjärran. Precis som hos den väderbitne sjöfararen.

De två senaste veckorna har jag även varit en frenetisk besökare på Stockholms Filmfestival. Eller nja, jag såg sammanlagt fem stycken filmer, varav två inte hade något med festivalen att göra.

Sedan blev det röda mattan på filmen "The Future" av allkonstnären Miranda July, och en fotograf kom springandes fram till mig, bönade och bad om ett foto och jag stod där och himlade stort med ögonen. Till slut suckade jag högt och sa: ÅHKEJ då! Men bara för den här gången! Å så frågade jag om fotografen kunde tänka sig ha min autograf när hon ändå var igång. Ja, hon tjatade ju så himla mycket!

(Klicka på bilden för källa.)

Den här filmvisningen var något utöver det vanliga då Miranda July kopplades upp i L.A. för en intervju via Skype strax efter filmen. Hon var väldigt ödmjuk, tog sig ordentligt med tid till att svara på publikens frågor och gick samtidigt omkring med datorn i sin lägenhet och visade bland annat upp sin "Tröjis" - en sliten t-shirt som hon använder som snuttefilt. Och som inspirerade henne till att ha med en liknande "Tröjis" i filmen.

När vi vid ett annat tillfälle såg filmen "A Dangerous Method" fick vi oss en extra överraskning då Viggo Mortensen sedan kopplades upp på Skype från Madrid, där han just nu medverkar i en teaterföreställning. Även han visade sig vara ödmjuk och hade dessutom humor, och fick en del frågor om sin skådespelarinsats som Freud i filmen, samt om den senaste "Sagan om ringen", innan han självmant började prata om Zlatan.

Och däremellan alla veckor har jag suttit under min korkek och läst. Och tittat upp, funderat på tillvarons beskaffenhet, och sedan fortsatt läst.