Här ligger som önskat hela 1Q84-serien och väntar på att slukas upp i ett enda nafs. Givetvis har jag redan börjat läsa den, men jag erkänner att den 24 december, då jag började med den första boken i serien som klassas som en av Murakamis större litterära verk, var mer än bara en julafton. Det var en riktigt stor dag. Som om självaste konungen kom över på middag. Jag erkänner att prestationsångesten låg nära till hands så snart jag slog upp den allra första sidan där förordet brukar stå. Och jag granskade noga översättarens namn, och kanske önskade jag innerst inne att jag kunde flytande japanska så att jag kunde få ta del av de sanna orden och uttrycken.
Alla förväntningar som hittills har tryckt upp böckerna mot väggen, och för att inte tala om all uppmärksamhet som de har fått i litteratur-media, har gjort att min idoldyrkan inför det första mötet med dessa böcker, länge har trippat på tå, som en julaftonspirrig tjuv som av nervositet råkar glömma att ta på sig sin mask och torka bort fingeravtryck efter sig.
Men efter ett par timmar när jag (mest för att lugna ner mig själv) hade smekt böckerna som låg i min famn, och när jag hade läst sammanfattningen på deras baksidor ett antal gånger, samt wikipediat fram ännu mer nördvändig bakgrundsfakta kring berättelserna, kunde jag slutligen ansluta mig till läsprocessen likt en gul fjäril som söker sig till flödande blomnektar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar