Hennes längtan

Kvinnan på balkongen mittemot mitt fönster står och dricker en kopp kaffe samtidigt som hon begrundar dagen. Eftersom jag inte riktigt kan se hennes ansiktsuttryck är det svårt att föreställa sig vad som flyger runt i hennes huvud. Kanske tänker hon på att det så småningom ska bli skönt med vår. Kanske funderar hon på att byta tvättid till en annan dag så att hon kan ge sig ut på en vänlig söndagspromenad. Kanske tänker hon på ingenting.

Eller så tror hon att hon tänker på ingenting, vilket visar sig vara helt fel, eftersom hon så intensivt tänker på sin längtan efter Paris. Så intensivt att hon upplever en känsla av någonting som oroligt kryper omkring strax innanför hennes bröstkorg. Hon är inte alls medveten om denna längtan som är så stark att hon plötsligt får ont i magen, vilket hon tror beror på att hon har druckit för mycket kaffe.

Hennes längtan är som när man har sovit alldeles för länge, så länge att man istället finner sig för trött för att vakna. Hennes längtan är som ett svagt glödande kol som aldrig upphör slockna, likväl som att det aldrig förmår sig att öka i styrka och väcka brasan till liv.