Tuggar i mig knäckebröd. Har fått ett enormt sug efter knäckebröd, med smör. Och ett glas mjölk till. Det är något med knäckebrödssmaken i kombination med smöret som får mig att känna mig som hemma. Inte hemma som i hemmatrygg, utan mer på det sätt som när man kliver in genom dörren och slås av den bekanta doften av ett hem som tillhör en vän.
Jag tuggar på knäckebrödet, det rafsar i munnen, river om tänderna. Vid närmare eftertanke är det ganska monotont att äta knäckebröd. Jag upplever mig själv som en idisslande ko som lugnt, nästan meditativt fokuserar med blicken mot fjärran. Men strax stannar jag upp, lägger tungan mot gommen, och minnet rinner plötsligt tillbaka som när störningarna på tv-skärmen försvinner och det blir klarbild:
När jag gick i skolan var knäckebröd en betydelsefull del av min lunch. På ett mentalt plan berikade det min lunch mer än den övriga maten gjorde, vilket beror på att ritualen kring knäckebrödsätandet kom att bli förknippat med den fria stund som jag hade tillsammans med mina kamrater utanför klassrummets väggar. Det spelade ingen roll om vi fick blodpudding med potatisbullar, om vi fick fiskbullar, rotmos eller blomkålslåda, för så länge knäckebrödet fanns där var lunchen en fulländad lunch. Och nu när jag tänker efter vill jag även minnas att vi inte bara åt ett eller två stycken knäckebröd. Nej, vi åt kanske fem, åtta stycken knäckebröd med feta lager av smör som smälte och blev alldeles gult och mjukt som handkräm för att det hade stått framme så länge. Ja, vi kunde sitta kvar och äta knäckebröd så pass länge att personalen var tvungna att säga åt oss att gå därifrån eftersom de skulle stänga skolmatsalen för dagen.
Jag tänker tillbaka på dessa oansenliga knäckebröd, vad de gjorde med oss - och framförallt vad vi gjorde med tiden! Hur vi lekte med tiden, nonchalerade tiden. Som om vi inte hade annat att göra. Som om vi inte föredrog att utnyttja rasten till att istället leka kurragömma, spela kortspel eller göra läxor. Som om vi inte behövde ringa viktiga samtal, passa tvättid, diska, laga mat, sortera post, svara på mail, betala räkningar, jobba, träna, handla, gå på tillställningar, socialisera, läsa nyheterna, pensionsspara...
Herregu, fanns det ingen viktig tid på den tiden?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar