När det är kallt ute och vintern vägrar att släppa taget om ens läckande själ - det rinner lättjefulla moln ur mitt hjärta, och vardagen har börjat gå på repeat i en melodi som jag för längesedan har tröttnat på, försöker jag tänka mig våren som en skojfrisk vän som står och trampar alldeles runt hörnet. Och strax kommer denna vän utspringande i ett långt glädjerop, precis som studenterna när de viftar med sina mössor, och våren lyfter upp mig och snurrar runt med mig. Sluta sluta, jag blir alldeles yr, tjuter jag samtidigt som jag skrattar, åt våren och åt den skruttiga vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar