Solbrända ryggar och ostfrallor

Klockan har precis hunnit gå över från morgon till förmiddag och jag ser mestadels äldre damer röra sig lugnt och metodiskt på de solbadande balkongerna mittemot, där de rättar till sittdynan till solstolen innan de slår sig ner med skvallertidningen i knät. De bär gärna en vit, nätt keps till den glansigt turkosa bikinin, och deras djupt solbrända ryggar som vänds mot mig när de justerar armstöden till stolarna får mig att tänka på breddgrader som är mycket varmare än damernas balkonglägen.

- En sådan rygg, med dess framodlat tjocka skinn och de otaligt många små små leverfläckarna som täcker upp den guldbruna - nästan forellfärgade - ryggen har förmodligen kommit till under många vistelser på playan, exempelvis Gran Canaria eller Mallorca.

Och på balkongerna sitter nu alla dessa brunbrända förtjusande damer och äter sin morgonfralla med krämfärgat smör och välansade skivor med fransk bondost och gul paprika, samtidigt som de dricker en kopp morgonkaffe. Och här inne i skuggan, i mörkret sitter jag, blek och nyvaken med fastetsade knäckebrödssmulor under armbågarna, och med ansiktet vänt mot det ultravioletta ljuset från datorskärmen. Under mitt internetsurfande på radiovågor.