Jag ligger i min säng och läser tidningen samtidigt som kylan smiter in genom balkongdörren. Den kryper vidare in i min lägenhet, halar sig längs med golvet och stannar till vid min säng, där den försiktigt kikar upp mot mig. Jag vänder ner blicken mot kylan och ler hastigt mot den med tankarna kvar i nyheterna framför mig.
Så räcker jag fram handen åt kylan som först nosar på mina fingrar och därefter mina fötter, för att sedan hoppa upp på sängen och slicka mig lite lätt över ansiktet - mest om näsan, innan den lika snabbt hoppar ner från sängen och drar sig tillbaka, mot balkongen.
Där ute flyger den upp i luften och smälter ut över den blå himlen, också över en liten del av solen som inte är van vid den nosande kylan. Solen ryggar därför lätt tillbaka för kylan och den blå himlen tar solen i hand och följer den tillbaka hem, samtidigt som molnen allesammans rynkar på sina gråa ögonbryn och det blir plötsligt lite kyligare än vanligt om både mina händer, om näsan och om mina fötter.
Så jag lägger ifrån mig tidningen, reser mig upp ur sängen och stänger igen balkongdörren.
Underbar text!! :)
SvaraRaderaTack för dina fina kommentarer - ja det smög förbi en liten man häromdan, kanske var din Murakami? ;) Tycker oxå att Max är lite lik min G, lika busig... :)
Hoppas du har en skön vecka, kanske lite semester?
Kramis!
Tack ska du ha, också för dina spontana och observanta kommentarer!
SvaraRaderaJa vem vet, kanske ligger Japan närmare än man tror :) Just så, charmigt busig kan man beskriva Max och G som!
Tack, veckan består av en blandning av både semester och jobb, så att inte huvudet gräver ner sig varken för mycket eller för lite ;)
Kramar!