Med bara två veckor kvar till jul gör jag endast lite av det som man kanske borde göra. Ute i backen är snön lerig och himlen grå, och jag tänker mig förbi månaderna, förbi tiden - in i det okända, som jag ofta planerar in mig i. Ramar in framtiden med guldkant och våren klär sig i tulpaner och vi med solvärme på ryggen, och längs med trottoarerna står den första glasspubliken uppradad. Den förväntansfulla glasspubliken som lutar sig mot husväggen och förlossar ansiktet upp mot det lilla – än så svagt kisande – solögat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar