När väl morgonen ryckte mig i benen idag ställde jag mig vid fönstret och kikade ut på den yrvita vyn. På gatorna stod snön var och varannan människa nästan ända upp till halsen. Men som tur var kunde jag hålla mig inomhus.
....
Medan timmarna gick bildades stora snöprydda ridåer på alla fönster, och i köket kom julbaket fram.
Jäst är en god början på all deg. Synd bara att det inte behövs lika mycket jäst som till exempel vetemjöl vid bakning - tycker att jäst har en underbar konsistens, den känns lite som en blandning mellan slime och suddigum.
Ingen jul utan snö, ingen fika utan bulle och inga lussekatter utan saffran.
Medan bullkartan bredde ut sig på bordet, gick ugnen gradvis upp i temperatur.
Och samtidigt som snön fortsatte att slå hål på både trafiken och alla höstskor som ännu inte blivit uppdaterade till fjällkängor, fick lussekatterna sig en fin och saffransmogen rodnad. Äppelkindade och klara togs de snart ur ugn och blev klappade till sval dvala, innan de stod föremål för suktande ögon.
I det förra inlägget refererade jag till bildkonstnären Edward Hopper.
Här har vi såklart en Andy Warhol!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar